14 Maj

Den 14 maj 1931, klockan 14.30 vid Lunde brygga i Ådalen söder om Kramfors, beordrade kapten Nils Mesterton sina militärposteringar att skjuta verkanseld mot ett demonstrationståg på cirka tusen sympatistrejkare som tågat från Frånö för att stoppa strejkbrytare som lossade Milos i hamnen. Salvorna föll på fyra demonstrerande män i åldrarna 18–35 år som dog på platsen, samt på Eira Söderberg, en 20-årig kvinna som stått som åskådare. Ytterligare fem skadades. Skotten hade föregåtts av en åtta månader lång arbetskonflikt vid Marma-Långrörs sågverk och regeringens beslut att kalla in militär — något som inte hänt i Sverige sedan 1909 års storstrejk. Ådalshändelserna blev en politisk vändpunkt: Saltsjöbadsavtalet 1938 och hela det som senare kom att kallas den svenska modellen — förhandling och samförstånd istället för militär konfrontation — växte ur den blodiga söndagseftermiddagen vid Lunde brygga. Bo Widerberg filmatiserade händelsen som Ådalen 31 (1969), tilldelad Specialpriset i Cannes.

Sjutton år senare, klockan 16.00 lokal tid den 14 maj 1948 i ett museumssal på Rothschild-bulevarden i Tel Aviv, klev David Ben-Gurion upp framför ett porträtt av zionismens grundare Theodor Herzl och läste högt staten Israels självständighetsdeklaration. Ceremonin var diskret — inbjudna ombads att inte sprida att den skulle äga rum, av rädsla både för brittiska ingripanden och tidigarelagda arabiska attacker. Direktsändningen via den nystartade radiokanalen Kol Yisrael blev kanalens första utsändning. När det brittiska Palestinamandatet upphörde vid midnatt samma kväll lokal tid var den nya staten formellt självständig. Dagen efter anföll arméer från Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon och Irak — det första arabisk-israeliska kriget hade börjat.