9 Maj

Den 9 maj 1950, klockan 18.00 i den franska utrikesförvaltningens Salon de l'Horloge på Quai d'Orsay i Paris, läste utrikesminister Robert Schuman upp ett uttalande som bara fem dagar tidigare hade utarbetats av hans medhjälpare Jean Monnet. Förslaget — att ställa hela Frankrikes och Västtysklands kol- och stålproduktion under en gemensam överstatlig myndighet — var så radikalt att Monnet och Schuman höll det hemligt ända fram till deklarationsdagen, och varken den franska regeringen eller den brittiska informerades i förväg. Bakgrunden var självklar: krigets aska låg ännu varm, Frankrike och Tyskland hade slagits i tre sönderkrossande krig på åttio år, och Schumans formulering — "Europas enande kommer inte att förverkligas på en gång eller genom en gemensam konstruktion: det kommer att byggas genom konkreta resultat som först skapar verklig solidaritet" — blev grundbulten för det som först blev Kol- och stålunionen (1951) och så småningom EU. Sedan 1985 firas datumet som Europadagen.

Sverige stod utanför detta bygge i fyrtiofem år. Det var först den 1 juli 1991 som statsminister Ingvar Carlssons regering, med stöd av Carl Bildt, Bengt Westerberg och Olof Johansson, lämnade in den svenska medlemsansökan till EG-kommissionen i Haag. Tre och ett halvt år senare, efter folkomröstningen den 13 november 1994 där 52,3 procent röstade ja, blev Sverige medlem den 1 januari 1995. Då hade Schumans tankegång — "konkret solidaritet före politisk konstruktion" — burit i fyrtiofem år och fyra utvidgningar.